Nu har jag startat den.. Mitt täcke som jag ska virka. Massa massa rutor ska det bli och sen en dag så har jag massa massa o då får jag sy ihop det och det får bli helt. Men än så länge är det bara en ruta. En början. Man vet inte vad som kommer att hända på vägen. Jag kanske glömmer rutan och den får ligga och glömmas bort och på ett sätt slutar existera, i min värld. Men när jag lyfter på en sten, tung och grå så får jag syn på den. Med lilla mitt och vit kant som förtäljer med sin smuts vad den har varit med om och säger: -Nu är det dags. Du ska börja igen. Allt har en början. En början på ett nytt yrke, ny stil, ny kropp eller ett helt nytt liv. Men frågan är när en början börjar värderas. Jag tycker att i första sekund när man känner. Man säger det inte själv. Det känns bara, inom. Nu börjar ja bli djup. Men jag kan inte hjälpa det. När man får tid att tänka på sig själv så når man dem högsta topparna och likaså dem djupaste dalarna. Det är så bara. Ja..
Puss & Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar